Odling och fiske av ostron

I Sverige finns det två arter av ostron längs västkusten, dels det ursprungliga svenska platta ostronet (Ostrea edulis) och dels det nyligen etablerade Stilla havsostronet (Crassostrea gigas).

Merparten av de ostron som skördas i Sverige växer vilt på naturliga ostronbankar längs Bohuskusten. Fisket sker genom att man dyker efter ostronen vilket är en skonsam metod. Odling av ostron görs i dagsläget endast i en mycket begränsad skala.

Det finns dock en stor efterfrågan på det platta ostron (Ostrea edulis). Både nationellt och internationellt. Då fiske från de naturliga ostronbankarna kan ske endast i mindre skala och tillgången på ostron är varierande måste en expansion ske genom odling. Bohuskusten är väl lämpad för detta då vi har en lång kuststräcka med näringsrika vatten och vi har parasitfria ostronbestånd jämfört med Europa i övrigt.

Odling av ostron till konsumtionsfärdig storlek sker i flera steg. Första steget handlar om att samla in eller på annat sätt få tillgång till ostronyngel. Detta kan göras på flera sätt. Exempelvis kan ynglen samlas in från det vilda beståndet med hjälp av kollektorer eller produceras i ett ostronkläckeri. Att det finns ostronyngel att få tag på är en förutsättning för att en bärkraftig ostronodling skall kunna utvecklas.

När ynglen är tillräckligt stora sätts det ut i havet för vidareodling i odlingskorgar som hänger på ett djup av tre till åtta meter. För att ostronen ska växa till så bra som möjligt är det viktigt med bra vattengenomströmning. Därför är det nödvändigt att med jämna mellanrum ta bort bland annat alger och sjöpungar som kan sätta igen odlingskorgarnas maskor under odlingssäsongen. I takt med att ostronen växer glesas de ut i korgarna samt att ostronen eventuellt tumlas för att erhålla en kupad form. Detta görs kontinuerligt under ostronets växtcykel fram tills det är dags att skördas.

Då ostron kan filtrera flera liter vatten i timmen, för att tillgodogöra sig plankton, är ostronodling dessutom bra för den marina miljön.